| 13 Kapitlet |
1 |
Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek. -
|
2 |
De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus. -
|
3 |
Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud. -
|
4 |
Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig. -
|
5 |
Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig. -
|
6 |
Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?» -
|
7 |
Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.» -
|
8 |
Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.» -
|
9 |
Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!» -
|
10 |
Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.» -
|
11 |
Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena. -
|
12 |
Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder? -
|
13 |
I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så. -
|
14 |
Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter. -
|
15 |
Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder. -
|
16 |
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom. -
|
17 |
Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det. -
|
18 |
Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.' -
|
19 |
Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är. -
|
20 |
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.» -
|
21 |
När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.» -
|
22 |
Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om. -
|
23 |
Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade. -
|
24 |
Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vilken det är som han talar om.» -
|
25 |
Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vilken är det?» -
|
26 |
Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son. -
|
27 |
Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.» -
|
28 |
Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom. -
|
29 |
Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga. -
|
30 |
Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt. -
|
31 |
Och när han hade gått ut, sade Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. -
|
32 |
Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom. -
|
33 |
Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder. -
|
34 |
Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra. -
|
35 |
Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.» -
|
36 |
Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.» -
|
37 |
Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.» -
|
38 |
Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.» -
|