| 3 Kapitlet |
1 |
Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke. -
|
2 |
»Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär.» Jag sökte honom, men fann honom icke. -
|
3 |
Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. »Haven I sett honom som min själ har kär?» -
|
4 |
Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ---- -
|
5 |
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ---- -
|
6 |
Vem är hon som kommer hitupp från öknen såsom i stoder av rök, kringdoftad av myrra och rökelse och alla slags köpmannakryddor? -
|
7 |
Se, det är Salomos bärstol! Sextio hjältar omgiva den, utvalda bland Israels hjältar. -
|
8 |
Alla bära de svärd och äro väl förfarna i strid. Var och en har sitt svärd vid sin länd, till värn mot nattens faror. -
|
9 |
En praktbår är det som konung Salomo har låtit göra åt sig av virke från Libanon. -
|
10 |
Dess sidostöd äro gjorda av silver, ryggstödet av guld, sätet belagt med purpurrött tyg. Innantill är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar. -
|
11 |
I Sions döttrar, gån ut och skåden konung Salomo med lust, skåden kransen som hans moder har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag. -
|