26 Kapitlet

  Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.  

-

  Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.  

-

  Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!  

-

  Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.  

-

  Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.  

-

  Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.  

-

  Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.  

-

  Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.  

-

  Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.  

-

  En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.  

-

  Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.  

-

  Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.  

-

  Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.  

-

  Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.  

-

  Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.  

-

  Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.  

-

  Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.  

-

  Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,  

-

  är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»  

-

  När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.  

-

  Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.  

-

  Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.  

-

  Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.  

-

  En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.  

-

  Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.  

-

  Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.  

-

  Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.  

-

  En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.  

-