94 Kapitlet

  Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.  

-

  Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.  

-

  Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?  

-

  Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.  

-

  Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.  

-

  Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.  

-

  Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»  

-

  Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?  

-

  Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?  

-

  Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?  

-

  HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.  

-

  Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,  

-

  för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.  

-

  Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.  

-

  Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.  

-

  Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?  

-

  Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.  

-

  När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:  

-

  När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.  

-

  Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,  

-

  där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?  

-

  Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.  

-

  Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.  

-