| 92 Kapitlet |
1 |
En psalm, en sång för sabbatsdagen. -
|
2 |
Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, -
|
3 |
att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet, -
|
4 |
med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa. -
|
5 |
Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk. -
|
6 |
Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar. -
|
7 |
En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant. -
|
8 |
Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid. -
|
9 |
Men du, HERRE, är hög evinnerligen. -
|
10 |
Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda. -
|
11 |
Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja. -
|
12 |
Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig. -
|
13 |
Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till. -
|
14 |
Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar. -
|
15 |
Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska; -
|
16 |
så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes. -
|