| 74 Kapitlet |
1 |
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord? -
|
2 |
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning. -
|
3 |
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen. -
|
4 |
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken. -
|
5 |
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog. -
|
6 |
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila. -
|
7 |
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning. -
|
8 |
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet. -
|
9 |
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge. -
|
10 |
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn? -
|
11 |
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem. -
|
12 |
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden. -
|
13 |
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet. -
|
14 |
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror. -
|
15 |
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka. -
|
16 |
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen. -
|
17 |
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig. -
|
18 |
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. -
|
19 |
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv. -
|
20 |
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen. -
|
21 |
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn. -
|
22 |
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren. -
|
23 |
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes. -
|