| 73 Kapitlet |
1 |
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan. -
|
2 |
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta; -
|
3 |
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet. -
|
4 |
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt. -
|
5 |
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor. -
|
6 |
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem. -
|
7 |
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått. -
|
8 |
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de. -
|
9 |
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden; -
|
10 |
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag. -
|
11 |
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?» -
|
12 |
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt. -
|
13 |
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld; -
|
14 |
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig. -
|
15 |
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte. -
|
16 |
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt, -
|
17 |
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände. -
|
18 |
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv. -
|
19 |
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse. -
|
20 |
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar. -
|
21 |
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre, -
|
22 |
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig. -
|
23 |
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand. -
|
24 |
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. -
|
25 |
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. -
|
26 |
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. -
|
27 |
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig. -
|
28 |
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar. -
|