| 71 Kapitlet |
1 |
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam. -
|
2 |
Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig. -
|
3 |
Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg. -
|
4 |
Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand. -
|
5 |
Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. -
|
6 |
Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov. -
|
7 |
Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt. -
|
8 |
Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära. -
|
9 |
Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner. -
|
10 |
Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra: -
|
11 |
»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.» -
|
12 |
Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp. -
|
13 |
Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd. -
|
14 |
Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov. -
|
15 |
Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå. -
|
16 |
Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast. -
|
17 |
Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under. -
|
18 |
Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma. -
|
19 |
Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik? -
|
20 |
Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup. -
|
21 |
Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen. -
|
22 |
Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. -
|
23 |
Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat. -
|
24 |
Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas. -
|