| 32 Kapitlet |
1 |
Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. -
|
2 |
Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek. -
|
3 |
Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. -
|
4 |
Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela. -
|
5 |
Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela. -
|
6 |
Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem. -
|
7 |
Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela. -
|
8 |
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig. -
|
9 |
Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram. -
|
10 |
Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd. -
|
11 |
Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige. -
|