| 2 Kapitlet |
1 |
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet? -
|
2 |
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde: -
|
3 |
»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.» -
|
4 |
Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem. -
|
5 |
Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem: -
|
6 |
»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.» -
|
7 |
Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig. -
|
8 |
Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom. -
|
9 |
Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.» -
|
10 |
Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. -
|
11 |
Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan. -
|
12 |
Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom. -
|