BIBELN
eller
DEN HELIGA SKRIFT
KONUNGEN ÅR 1917

13 Job

Job

Index

14 Kapitlet

1


 

  Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;  

 

 

-

2


 

  lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.  

 

 

-

3


 

  Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.  

 

 

-

4


 

  Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.  

 

 

-

5


 

  Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,  

 

 

-

6


 

  vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.  

 

 

-

7


 

  För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.  

 

 

-

8


 

  Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,  

 

 

-

9


 

  så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.  

 

 

-

10


 

  Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?  

 

 

-

11


 

  Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,  

 

 

-

12


 

  så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.  

 

 

-

13


 

  Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --  

 

 

-

14


 

  fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.  

 

 

-

15


 

  Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;  

 

 

-

16


 

  ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.  

 

 

-

17


 

  I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.  

 

 

-

18


 

  Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,  

 

 

-

19


 

  såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.  

 

 

-

20


 

  Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.  

 

 

-

21


 

  Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.  

 

 

-

22


 

  Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.  

 

 

-

15 Job

 

 

 

 

HTMLBible Software - Public Domain Software by johnhurt.com

 


Other Items are Available At These Sites: