5 Kapitlet

  Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?  

-

  Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.  

-

  Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.  

-

  Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.  

-

  Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.  

-

  Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;  

-

  nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.  

-

  Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,  

-

  åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,  

-

  åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,  

-

  när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.  

-

  Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;  

-

  han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:  

-

  mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.  

-

  Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.  

-

  Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.  

-

  Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.  

-

  Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.  

-

  Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.  

-

  I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.  

-

  När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.  

-

  Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;  

-

  ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.  

-

  Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.  

-

  Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.  

-

  I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.  

-

  Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.  

-